Tisdag i ett nytt liv.

Vi börjar sakta landa igen.

Vi har haft en hektisk tid, B och jag. Under ett par veckor nu har det varit mycket planerande, exekverande, tillrättaläggande och bön. Vi har spånat ideér och bollat tankar. Jag säger vi men det är B som haft de flesta och de bästa ideérna och visionerna. Hon har tagit hand om alla de tunga bitarna i vårt projekt. Jag har mest sprungit runt och yrslat och försökt att hjälpa till så gott jag kunnat. Under resans gång har allt fallit på plats med en fantastisk precision. Saker har kommit till oss och alternativ har presenterats med en förunderlig exakthet.

Förresten! Har jag nämnt att B och jag förlovade oss i augusti?

Projektet har växt och utvecklats så fort och så vackert under den sista veckan. Människor har kommit till vår hjälp och stöd. Mycket har skett i sista minuten och fredag, lördag och söndag fram till klockan 15.00 var det full fart. Hade det inte varit för alla de underbara människor som hjälpt oss hade det aldrig fungerat.

Klockan 15.00 den 10.10.10 stod vi i alla fall där. I Gagnefs kyrka. Klockorna ringde och vi väntade på att få träda in för att bli sammanvigda i Guds namn. Min B och jag.

Vi fick ett fantastiskt vackert bröllop. Musik! De mest fantastiska musiker gav oss musik som gick rakt in i hjärtat. Jag nämner inte några namn men vi fick kulning, cellomusik, lovsång, jojk, blues och mycket mer.

Tre pastorer bad för oss och vårt äktenskap. Vi hade tre tärnor och tre marskalker. Vi hade våra närmaste släktingar och vänner som visade sin kärlek och glädje.

Vi hade kyrkoherde John Sund som sammanvigde oss med en värme och ett engagemang som inte gav något övrigt att önska.

Vi fick en vigsel som var fantastisk i allt. Far rörde och berörde.

Jag fick min älskade B!

Festen efteråt var inte sämre. Högt i tak! Alla var glada! Musiken flödade! De många talen var rörande och vackra. Hela festsalen svämmade över av kärlek och glädje.

Hela den här dagen var fantastisk. Den kommer för alltid att finnas i mitt minne och i mitt hjärta.

Tack alla ni som var där. Ni som gav oss all er kärlek i er närvaro, i er musik, i era tal. Tack också till alla er som inte var där men som ändå var med och tänkte på oss med kärlek och omsorg. Och sist men inte minst tack till alla er som gläder sig med oss nu när ni läser bloggen och får reda på den glada nyheten! Tyvärr var Globen upptagen så vi kunde inte bjuda in er alla den här gången, men vi ser fram emot en mycket större fest…

 

Söndag? Var tog tiden vägen?

Ett härligt liv!

Tiden går så fort! Jag har inte skrivit något här på länge nu. Livet är ju så härligt. Vem har tid att sitta vid datorn och knacka? Vi har fullt upp med att leva livet.

Vad har hänt sedan sist? Ja. Vad ska man säga? Det händer massor av saker….. Eller ingenting.

J och jag går tillsammans så mycket jag hinner för jobbet. Vi har även ett projekt på gång. Vi letar nya ställen. Det är naturligtvis J som sköter huvuddelen av arbetet. Han söker på kartan efter ställen som ser lämpliga ut. Han pratar med människor i sin närhet. Han söker på många finurliga sätt. Jag tar med honom ut på fältet för okulärbesiktning av de potentiella vandringslederna. Vi har mycket trevligt.

B och jag har också mycket trevligt. Vi busar, kramas, promenerar och busar lite mer. Vi skrattar mycket tillsammans varje dag. Inte nödvändigtvis över något som någon annan skulle tycka är roligt kanske jag ska tillägga. Tiden tillsammans går så fort!

B är en så stor del av mitt liv nu. Vi gör så mycket tillsammans. Vi planerar så mycket tillsammans. Vi växer samman mer och mer för var dag som går. Att göra de vardagsnära sakerna tillsammans med B är härligt och roligt. Inget är tråkigt i hennes närhet.

I dag har vi tagit det riktigt lugnt. För att vara vi alltså. B har pysslat med sitt och jag med mitt men alltid nära varandra. På kvällen var det dags för Hela kyrkan sjunger. B åkte i förväg eftersom hon sjunger i kören. Själv ramlade jag in i sista sekunden som vanligt. Programbladen var slut så där satt jag utan en aning om texterna till den musik vi i församlingen skulle vara med och sjunga. Det var bara att ta i för full hals i refrängerna. Det blev en fantastisk afton. Inte på grund av min insats i refrängerna utan för att det var flera hundra som kommit dit. För att körerna gjorde ett underbart jobb och för att det fanns en närvaro och en glädje som rörde och berörde.

Jag tackar vår Far varje dag för B. Hon gör mig så mycket gott. Den kärlek som Gud visar mig genom henne är ett mirakel. Min B är ett mirakel i sig. Att Far älskar mig känner jag inget som helst tvivel på. Han har givit mig det mest överväldigande kärleksbrev i B. Att bli älskad av en kvinna som är så vacker, klok, ren och busig. Det jag lever i nu går utanpå allt jag någonsin kunnat drömma om. B är perfekt på alla sätt. Det finns inte minsta sak som jag skulle vilja ändra. Hon är underbar min B och jag älskar henne djupt och rent.

I skomakeriet går allt fint. Mycket att göra och många fina människor. Det är en välsignelse att få arbeta med något man älskar att göra. Hantverket är roligt och alltid omväxlande. Kontakten med alla härliga människor gör jobbet helt fantastiskt.

Hoppas att ni alla har det bra mina vänner. Att livet går lätt för er. Jag önskar er kärlek och välgång. Ta emot all den kärlek ni får i alla former. Ge den vidare till alla ni möter efter vägen. Kärlek växer sig stark och jublande glädjerik när den tas emot i glädje och ges utan vilkor.

Tyvärr kan den springande skomakaren inte skriva mer idag. Han har trillat under stolen. Hälsningar från B

Fredag i vår Herres hage

Lite sömn men glad och pigg ändå.
Det är fredag och det är ett tag sedan jag skrev sist. Det är ju så att när livet är så skönt som det är nu kan det vara svårt att uttrycka det i ord. Jag gör hur som helst ett försök.

Skomakeriet går bättre och bättre. Tack Far för det. Det kommer nya kunder nästan varje dag och gamla kunder fortsätter att hedra oss med besök. Arbetsbelastningen ökar hela tiden och det ser ut att kunna bli en bra höst.

J och jag är ute och letar bra ställen att gå på. Det blir några kvällar i veckan som vi är ute och söker. Varje stund tillsammans med  J är en glädjestund. Det är så lärorikt och givande att få uppleva den här unge mannen. Han är en skatt i sig.

Löpningen med grannen T börjar ge resultat igen. Vi har haft ett litet uppehåll som resulterat i en formsvacka men är  nu på gång igen.

B!

Den kvinnan är helt otrolig. Jag älskar henne mer och mer för var dag som går. Bara att vara nära henne gör mig glad och lycklig. Hon ger så mycket kärlek och värme.  Livet tillsammans med B är det bästa som hänt i mitt liv. Hon är så underbar, så vacker, så klok.

Tack Far för B!

Veckans arbete i skomakeriet är avslutat och jag väntar på att B ska komma hit. Sedan blir det nog en lugn kväll i Gagnef skulle jag tro.

Ha det bra nu alla bloggläsare. Glöm inte att varje kärlekshandling sprider sig som ringar på vattnet. Det du gör i kärlek påverkar din omgivning. Inte bara den som du direkt riktar din kärlek till. Tänk på att Du är betydelsefull. Dina handlingar gör en skillnad. Gud älskar Dig!

Söndag i lugnt tempo

Väntar på att potatisen ska koka upp…..

Det är söndag eftermiddag och vädret är höstgrått och tungt. Ganska skönt att vara inne och laga mat. Det blir kanhända en promenad innan kvällen ändå.

Jag har inte skrivit något här på ett tag nu. Det är inte för att det inte händer något. Snarare tvärtom. Det händer mycket! Det blir inte så mycket tid att rapportera till er om livets gång.

Vad har hänt sedan sist då?

Många nya ansikten i skomakeriet. Fantastiskt roligt! Mer arbete och mycket nya härliga människor. Fler och fler kommer in för att diskutera sin tro eller brist på tro. Det är en obeskrivbar känsla att skomakeriet har blivit mer och mer en  mötesplats för människor som söker. En dag kom en äldre dam in och förklarade att hennes tro på Gud inte fanns där längre. Hon hade tappat sin tro på grund av att hon inte kunde tro på en Gud som plågade henne så mycket och tillät så mycket elände i världen. Vi satt och pratade över en timme och när hon gick från skomakeriet frågade hon om hon fick komma igen och prata mer. Naturligtvis fick hon det. Idag har hon återfått sin tro på Gud och vid sitt sista besök i skomakeriet var hon på ett strålande humör. Tack Gud för ditt ljus över dina barn. Det är en fantastisk känsla.

Jag var på en liten springtävling tillsammans med grannen T i onsdags eftermiddag. Kul! Har aldrig sprungit en så kort tävling förṛ: 4,6 km! Det var kul även om T slog mig med en minut. Vi ska springa en mara innan året är slut har vi bestämt. Jag ska göra mitt bästa för att ta revansch då. Min sluttid blev 21.12 vilket jag är hyfsat nöjd med.

I går, lördag var vi bjudna till vänner i Romme på middag. Det blev en mycket trevlig kväll med toppengod mat bestående av kantarellpaj, morotspaj och en frisk sallad. Också sällskapet var toppentrevligt. Tack för den kvällen, L & G om ni läser det här.

I dag har det varit en lugn dag. R2 kom förbi på vägen hem från en övning och vi bjöd på lite mat. Jag kokade ihop stekt panerad pangasiusfilé med kokt potatis och en räksås. Det verkade uppskattas.

Nu sitter jag här och skriver lite igen. Vi får se när det blir något nästa gång. Det har hänt mycket mer sedan sist men det här får räcka så länge.

Glöm nu inte att ta hand om er själva och varandra. Ge lite kärlek till din nästa. Det sprider sig. Försök ge kärlek till alla. Även de som gör dig ont. Då avväpnar du elakheten och småsintheten och gör vår värld till ett bättre ställe att leva på.

Ha det bra nu alla. Gå med Gud.

En onsdag på väg genom livet.

Britt Maria Söderberg.

Så heter hon. Författaren som skrivit den bok jag nyss läst färdigt. Boken med titeln Gudsrikeskulturen och som är den första i en tänkt trilogi med namnet Kristallpelaren.

Det tog tid att läsa den här boken. Inte för att den var tråkig eller svår. Tvärt om. Den förmedlar hopp och glädje i en oemotståndlig flodvåg. Att det tagit tid beror på att jag otaliga gånger gått tillbaka i texten och läst om stycken. Kontemplerat och smält. Förundrats och njutit.

Den här boken rör och berör. Tårar har flödat fler än en gång under läsningen. Tårar av glädje över det ogrumlade hopp som Britt Maria förmedlar och tårar i sorg över en fallen värld. Det första betydligt mer ofta än det andra. Med sin obändiga tro och djupa tillit till HERREN presenterar författarinnan en bok som i sin profetiska natur hjälper oss att se det vi alla behöver se. Långt bortom religion och egenintresse. Att läsa den här boken befriar och fängslar samtidigt.

Ta nu inte mitt ord på att det här är en bok vi alla behöver. Läs den själv. Upplev den.  Njut av den.

Total torsdag

Gud är god.

Jag är en av världens rikaste män! Kanske den rikaste.

Jag är frisk och stark. Det är inte några problem med att dra på sig springskorna och springa 30 kilometer utan att få värre ont än jag kan leva med.

Jag har ett arbete som jag älskar. Varje dag ser jag fram emot att möta nya utmaningar och nya människor.

Jag har en fantastisk familj. De ställer upp med all den hjälp och stöd man kan önska, min bror och mina systrar och deras barn. Jag älskar dem förbehållslöst.

Vänner! Människor runt omkring mig som ställer upp i alla väder. Kärlek!

B! Den kvinnan är fantastisk. Hon är allt jag drömt om. Allt jag inte vågat drömma om. Hon ger mig så underbart mycket kärlek. Jag gör vad som helst för dig min B.

J, R2, L, R1! Vilka otroliga människor. Söner till den kvinna jag älskar. Det förklarar naturligtvis en hel del men inte allt. Ni är fantastiska människor.

Varje dag tackar jag HERREN för att jag givits ett liv så rikt att det går över mitt förstånd.  Jag är glad och lycklig att jag har det så bra.

Tack Far för glädjen i dina gåvor. För kärleken till dina barn.

And now to something completely different.

I går startade inte min bil. Ett utmärkt tillfälle att ta en cykeltur alltså. Efter en promenad med J i Mellsta, så slängde jag mig på min stålhingst och trampade iväg mot Gagnef. Det gick ganska lätt så jag tryckte på lite till. Lite ont i höger knä kändes av men det var inte värre än att jag stod ut med det. Efter några kilometer försvann värken i knäet och allt var frid och fröjd. Härligt! Nu kunde jag trycka på lite till! En liten bön till HERREN om att det inte skulle finnas några hinder på vägen den här gången och sedan full kraft på tramporna. När jag kom till flottbron konstaterade jag att jag använt all kraft jag hade och att den sista uppförsbacken skulle bli tuff. Det gick men det gjorde ont i lårmusklerna. När jag sedan klev av cykeln hemma hos B efter 26 kilometer på 64 minuter, konstaterade jag att jag inte var helt van vid att sitta på en cykelsadel. Smärta! Efter en stunds vila upptäckte jag att mitt knä inte var särskilt imponerat av min prestation. Det gjorde ont! Smärtan blev värre under kvällen och jag blev tvungen att låna bilen av B för att ta mig hem. I dag känns det bättre men jag tror att jag vilar mitt knä till i morgon när det är löpning på schemat.

Min underbara B tog naturligtvis hand om mig under kvällen. Jag fick både mat och massor av tyck synd om. Min B är allt det som man kan önska. Det finns inget jag inte skulle göra för henne.

Ha det nu bra alla härliga människor. Livet är vad vi gör det till. Lev det väl. Lev i kärlek.

Tisdag i dag och tiden går fort.

Det var ett tag sedan sist….

Det är lite svårt att hitta tid och inspiration att skriva här ibland. Det är ju så mycket annat som är på gång runt omkring hela tiden. Livet kallas det visst har jag hört.

Efter senaste inlägget har R2 och jag lyckats fått snurr på hans cross. Större delen av söndagen ägnades åt det faktiskt.

Veckan var det jobb som vanligt. Åtminstone fram till och med onsdag.

Torsdag styrdes färden mot Stockholm. Brodern skulle upphämtas och sedan var målet Malmö. Det var dags för springtävling! Vi skulle närvara på Gax trans scania. Stefan som löpare och jag som support för de löpare som behövde lite stöd och hjälp. Efter en natt på hotell åkte vi till starten som var förlagd nära Södervärns vattentorn i Malmö. Startskottet gick klockan 08.00 på fredag morgon och de glada löparna rusade iväg. Rusade är inte rätt uttryck i det här sammanhanget. En ultrastart är en explosion i ultra rapid. Det är ingen som har bråttom med starten i ett lopp på 246 kilometer.  Eftersom jag inte var med bland de som sprang den här gången så packade jag in de ”dropbags” som de tävlande lämnat till mig och satte mig i bilen tillsammans med en av löparnas flickvän som ville vara med i supportteamet. Supportteamet bestod från början av mig. Nu var vi två. Vi körde österut till Snogeholm där vi skulle hålla den första kontrollen. Väl där fixade vi i ordning allt så att vi skulle kunna serva löparna efter de första 73 kilometerna. Löparna var nöjda och tacksamma för vår hjälp och på kvällen flyttade vi hela företaget till Haväng vid skånska östkusten. Denna kontroll låg 126 km in i tävlingen och de flesta löparna var en aning tröttare vid detta tillfälle. De sista löparna som lämnade kontrollen hade lämnade den ett dygn efter start. Vi omgrupperade återigen till Snogeholm på morgonkvisten. Nu skulle vi ta emot löparna efter cirka 180 kilometers löpning. Under dagen fick vi ta emot och sköta om en del väldigt slitna och trötta löpare. Vi hade nu blivit tre i supportstyrkan efter att en av löparna som brutit tävlingen anslutit sig till oss för att hjälpa till.  Jag hann även springa lite grann själv under den här helgen. Dock inte så långt. Jag vet inte om jag törs berätta det här men jag var hela tiden ordentligt avundsjuk på dom som var med i loppet. Efter för oss avslutat lopp (Brodern bröt efter 180 km.) så rullade vi åter till Malmö. Vi fick höra att vinnaren gått in på strax under 38 timmar vilket är ett mycket bra resultat. Efter lite ompackning och avsked så startade vi vår färd norrut vid ca 01.00 på söndag morgon. Brodern somnade ganska snart och efter några mil kände även jag att det var dags för en liten lur. Det hade inte blivit så mycket sömn under tävlingen för oss i supporten heller. Det blev ett par timmar med stängda ögon och sedan rullade vi vidare. Brodern sovande bak i bilen och jag vid ratten. Vid elvatiden landade vi i Bromma och lastade ur brodern och hans packning. Jag yrslade runt en stund och busade med barnen och sedan begav jag mig hemåt Dalarna. Taxade in i Gagnef vid 17.00 och kände mig en aning sliten. Där fanns min underbara B som tog hand om mig på bästa möjliga sätt. Kärlek i form av varmt mottagande, mat, vila och ömhetsbetygelser. Det bästa med att åka bort är att komma hem.  Gud är god som låter mig finnas nära en så otroligt underbar kvinna.

Nu är det tisdag och jag har sovit ikapp igen. Livet rullar på och allt känns bra.

B och jag fortsätter att växa samman. Att vara borta från henne i fyra dagar var svårt. Det gjorde stundvis fysiskt ont att inte vara nära henne. Det finns inte någonstans i mitt sinne ett ställe som känner ett liv utan henne. Hon är så underbart vacker min B. Inuti som utanpå. Det är den vackraste människa jag känner till. Jag älskar dig min B! Mer och mer för var dag som går.

Min dotter Regina fyller år i dag! Jag har redan grattat per telefon men det blir en gång till. Grattis Regina!

Ha det bra nu alla. Glöm inte att Gud älskar er. Jag vet att inte alla som läser här tror på Honom men Han tror på er. Med facit i hand vet jag att det är så.